Lätta skyar öfver himlen ila,
Likt en andehär;
Näktergalarne bland löfven hvila,
Tystnad sången är.
Blygsamt träder månens silfverskifva
Uppå himmelen;
Och dess skära, klara strålar gifva
Ljus åt aftonen.
Mild en fläkt emellan löfven susar,
Och på afstånd hörs