Tjusad af de toner sångarn höjer,
Smekt af fläktars lek. —
Själen flyktar till de ljufva ställen,
Der min barndomstid
Tändes först, och slocknade bland fjällen
Uti himmelsk frid.
Och jag ser, hur’ aftonrodna’n brinner,
Matt, ett purpurhaf;
Tills den sista skymten ren försvinner
Tyst i vesterns graf.