Lyran tystnar. Minnets toner strömma
Häftigt i min själ;
Mycket mins jag — mycket vill jag glömma —
Aftonstund farväl! —
L—rt.
I farans stund.
O, låt den röst, som i ditt inre ljuder,
Till lifvets högre mål din ledning bli!
Ty veta lyda, hvad den rösten bjuder,
Det är att kunna allt, att rara fri!