Att kunna lugn se lifvets gång och tidens,
Med skiften utaf sorg och fröjd,
Och veta att en evig makt, en fridens,
I seklers och i stjernors banor röjd,
Igenom strider till försoning kallar;
En makt, som gläds, när vredgadt verldshaf svallar,
Att menskan se, hur hon sin julle styr,
Och blixtens hot och vågens icke skyr
I farans stund.