Men om ej detta allt, du likväl mycket
Uti min spegel ser:
Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycket
Och är ej det långt mer.
Att purpurskimmer dina kinder målar,
Du märker väl ändå;
Och att med stjernans glans ditt öga strålar
Nog man dig sagt också.
Men, se, de oförgängliga behagen,
Dem får du skåda här;