De högre, som ej vexla om med dagen,
Som skönhet göra plär.
Den bästa må jag då min spegel kalla;
Men viste alla så,
Af skönheter visst då ej skulle alla
Från spegeln nöjda gå.
Lll.
Egoisten.
Hvarje blomma han bröt, var ett minne af dem,
Som han älskat och gömt i sitt hjertas hem.