Och den blå, – det var hon med de djupa blå!
Och den röda, – hans kärlek derpå.
Och han pressade blommorna ömt till sin barm,
Och han kysste dem alla i kärlek så varm;
Att han brutit dem, tänkte han icke uppå,
Att de vissnade dagen derpå. –
–X.–
Om hösten.
I doftande skogens sköte,
Vid vårliga vindars smek,