Faller ned på ros så fager,

Dunstar bort och snart försvinner,

Byts i leende och dager,

När på fästet solen brinner.

Men lik aftondaggen kalla,

Så den gamlas tårar falla,

Mötas blott af kulna natten,

Sjunka ned i jord som vatten.

–a–g.

En liten prolog till ett litet Spektakel.