Den 26:te Maj 1874.
Vi stodo nyss vid fält, från hvilka snön
Motvilligt steg för steg tillbaka trängdes;
Men ej deröfver dock en matta grön
Af vårens segerglädje ännu hängdes.
Det var en sorglig syn, den der oss bjöds
Af dessa fält, som, fast på lifskraft rika,
Ånyo tycktes dömda nu till döds,
Till graf för löften, hvilka alla svika.
Ur mulen himmel dock omsider bröt