Hans blick på bordets midt jemt fästad var,
Hvad såg han der? ack jo, med kufvad smärta,
Sitt knappa julbröd han betraktat har,
Och tyst för sig så klagade hans hjerta:
I år ännu för dig och barnen har
Du ock ett bröd, i nästa år kanhända
På tiggarstafven stödd, o arme far,
Från dem och hyddan måste du dig vända.
Sin arm han hade stödt uppå den skatt,
Den böckers bok, som ock i lägsta hydda,