Ej vill du se huru Bore går
Och luggar björkens glesa hår,
Hur himlens öga ständigt gråter,
Nej, förrän lunden sköflas mer,
När sista rosen myllas ner,
Din afskeds-matinée du ger
Och flyr till solens möte åter.
Och snabb som tidens lie är
Din flygt, när molnets kant du skär,
Men gubben Chronos, han i spåren