Och räds den långa skymningen!
Ja, himlens lampor släckas ren,
Naturen går i vinterdvala.
Men lilla vingade artist,
Du älskade ej att lida brist
På lifvets högsta goda – ljuset.
När i vår höstnatt det tar slut,
Då brister du med längtan ut,
Som skalden i sin dödsminut: –
„Mer ljus!“ och flyr det mörka huset.