En sällhetsstund så kort,

Och bort

En stormvind lik han drog,

Fort vissnad rosen dog.

W. N–m.

Vid svalornas aftåg.

„Qvivitt! qvivitt!“ vid molnets kant,

Det klingar der så välbekant;

Är det ditt afsked, muntra svala?

Du längtar, ack! – från oss igen