Du drömmande najad från Saimas stränder,
Vill också du på lek beherrska verlden?
Vänd om! Din sed var ej att sluka länder,
Blott att försvara gamla fosterhärden.
Du är den tysta kraft, som allt kan bära;
Den tåliga, som kan försaka, bida;
Den lugna, som kan älska, hoppas, lära;
Allenast bojor kan du icke lida.
Och derför går du stolt, beständigt stegrad,
Igenom berg och kärr och stad och riken.