Ej lidelsernas vilda tal
Och ej den bittra stund,
Då hjertat såradt, mattadt, kallt,
Förtvifladt sjunker ner
Och söker fly sig sjelf och allt
Och ingen räddning ser.
Ack, skall jag se dig än en dag
I lifvet jägtad, trött,
Med kalla, slappa, bittra drag,
Försliten och förnött,