Börjessons „Erik d. 14:de“.
Mången strid i vakor långa än skull' kämpa Erik Kung,
Och i hemska fängseltornet länge släpa bojan tung,
Innan än hans egen broder hann att giftet färdigblanda,
Som ett slut på qvalen gjorde och gaf frihet åt hans anda.
Ädelt var hans hjerta, hade lögn och svek ej villat det,
Utsläckt tankens gudagnista, honom snärjt i sina nät;
Vanvett hemska facklan tänder, som blott lyser död och fasa;
Ve dig falske, som så hjertlöst skulle störta Erik Wasa!
Sist den ädla Catharina skulle uti Finlands famn