Ett sorgeflor kring diamantens låga,
En bitter kalk, som alla tömma få.
Det afsked tyngst och bittrast är ändå,
När hjertan skiljas, som i kärlek slå!
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Allt är förbi, – men evig saknad dröjer
Qvar i mitt hjerta, – jag blott minnas får
Det hem, som än för mig sin fägring röjer,
Som smyckadt uti vårlig prydnad står,