Det märker, gömd af tallens skägg,
En gammal illslug Gök,
Och se! han smög ett olycksägg
I grannfruns nya kök... –
Han vet att i sin kärleksyra,
Hon ej kan räkna mer till fyra!
Men Lärkan, – fästad som det tros, –
Från tufvan svingar lätt
Och drillar (han är född fransos!)
Om frihet, ljus och rätt,