„Som skola omgestalta verlden
Och slå ur våldets händer svärden“. – – –
Pang! – – i detsamma hörs en knall,
Der känns en lukt af krut!
Uti ett nu är glädjen all
Och qvittrandet tar slut.
Syns ej en purpurfläck på näset? –
Jo, frihetsångarn bet i gräset!
Ett snöpligt slut på hans idyll,
Som väcker – skators skratt!