Fåfängt varnad att på den ej tro,
Stålsko på sin fot den yngste spänner,
Glad och gäckande de rädda vänner
Styr han af, men ack! den svaga bro.
Brast – och knappast räddad ur sin fara
Lofvar han härnäst försigtig vara.
Oförfärad dock den andra går
Nästa dag att samma bana pröfva.
Hafvets döttrar vilja honom röfva,
Tusen stjernor strö de i hans spår,