Att den djerfve ned i djupet locka,
Stannade han endast att dem plocka.
Men de falska ej en blick han ger,
Der han flyger, lätt och fri som vinden.
Glädjens rosor växa opp på kinden,
Oafvändt hans skarpa öga ser
Blott rätt fram sin ljusa, djerfva bana
Och det sköna mål hans drömmar ana.
Lyckligt hinner han den fjerran kust,
Milda féer der hans mod belöna,