I hemmets blåa gårdar hon hvilat,
Slumrande vindar ha hvilat vid hennes sida;
Lugn var på ytans
Glans och den höga
Himmelens sol sig doppade blank i
Djupets förklaring.
Men nu steg ur böljans famn
Längtan utan mål och namn;
Hafvets vilda, vackra flicka
Bada vill i fjerran hamn.