— Ack, om jag hade en sådan här bibel hemma, suckade han en dag, då han fördjupat sig i en av de heliga berättelserna och Måns kom och manade på honom att följa med ut på logen.
— Efter du så gärna vill läsa den, så kan du väl få låna hem den, om du aktar den väl, sade Måns.
Johan blev alldeles röd i ansiktet av glädje och överraskning.
— Får jag det? Får jag verkligen låna hem bibeln? Visst skall jag vara rädd om den. Men vad skall jag göra er i stället då?
Måns mumlade något i skägget, som Johan ej kunde uppfatta. Han blev rädd, att Måns skulle ångra sitt löfte och skyndade därför att säga:
— Om ni vill, skall jag komma hit och tröska åt er utan betalning ett par dar, om jag får ha bibeln hemma, tills jag läst ut den.
— Nå, det var bra, det kan du få, svarade Måns belåten. Nu hade han ju gjort en god affär, tyckte han.
Men Johan tyckte i alla fall, att han gjort den bästa affären, när han hjärteglad ilade hemåt med den stora bibeln under armen.
Nu var det Johan, som blev snål — snål om varje minut, som han kunde få rå om själv. Det var ett riktigt gästabud för honom att få sätta sig ned och läsa i den lånade bibeln.