— Ja, jag köpte en bulle, men jag gav hälften åt Björn.
— Vem är Björn?
— Det är en hund, som aldrig får någon mat av sin husbonde. Han brukar alltid följa mig, och då dela vi; men nu har jag tappat bort honom i folkträngseln.
— Hm! Är du hungrig?
— Åh-ja. Det kom fram litet tveksamt.
— Naturligtvis, menar du. Här har du då. Doktorn satte hastigt, som om han skämts däröver, litet skåpmat på bordet.
— Tack, snälla herrn!
Gossens ögon tindrade, men han tordes tydligen inte röra det framsatta.
— Nå, vad krusar du för? Skall man kanske servera dig?