Doktorn lagade under tiden verkligen i ordning en smörgås och sköt fram den till pojken.
— Ska' jag hjälpa dig att äta den också, kanske?
— Nej, tack, snälla herrn. Den hungrige gossen knäppte först samman sina händer och grep sedan verket an, medan den gamle ungkarlen betraktade honom med en min, som skulle föreställa bister, men som på det hela taget var ganska godmodig.
— Där har du en till. Doktorn bredde på en ny skiva. — Nå, går det inte i dig, din stackare? tillade han, då gossen tycktes tveka.
— Jo, men — — —
— Men vad?
— Kunde jag inte få gömma den till Björn?
— Ät du, det kan nog bli över åt hundkräket också.
— Tack, snälla herrn!
Gossen tog nu glatt itu med den andra smörgåsen.