— Vad ser du efter? frågade doktorn, ty hans lilla gästs ögon vände sig oupphörligt åt fönstret.
— Åh, där är en så'n vacker julgran mitt emot, svarade denne något blygt — I fjor hade vi också julljus, ett väldigt grannt ett, med röda och blå pappersremsor. Då levde mamma. Han suckade litet.
— Och hon är död nu?
— Ja, hon är i himmelen.
— Himmelen? Vad vet du om den? Doktorn skrattade en smula kort.
— Åh, mycket! Mamma talade jämt om den och om änglarna och Gud. Hon sade, att om man ber Gud riktigt om hjälp, när man behöver den, så hjälper han också. Och det är nog sant. Jag bad så mycket, när jag satt i trappan och inte kunde röra mig, och så kom herrn.
DU KUNDE FÖRSÖKA SOVA I STÄLLET.
Doktorn rynkade ihop ögonbrynen. — Tror du inte, att Gud har annat att göra än hjälpa dumma ungar som du?
— Gud hjälper alla människor. Vet inte herrn det? Gossen såg upp med ett par ögon, som uttryckte djup förvåning över en sådan okunnighet.