— Ja, du må väl gråta, som är så stor och så dum, tyckte prosten.
Äntligen var det slut med läsningen och förhöret i katekesen. Prosten lade ifrån sig böckerna. Men då fick hans skarpa öga syn på ett par små pysar, som höllo till borta i spiselvrån. Med stora vakna blå ögon hade de uppmärksamt följt med under hela tiden.
— Kom hit, ni små pojkar därborta, ropade prosten.
De bägge piltarna klevo fram, så gott de kunde i trängseln och ställde sig frimodigt framför prosten.
— Vad heter du? sporde han den störste av dem.
— Jag heter Johan.
— Och hur gammal är du?
— Sju år sedan i april.
— Än du då, vad heter du?
— Anders.