Barfota-Lisa.
För Snövit av Helfrid Sjögren.
arfota-Lisa från backstugan hade inte råd att få sig några nya skor, som annat folk hade, utan jämt gick hon barfota hela somrarna igenom, och om vintern hade hon träskor, bara träskor. —
Men frisk och stark var hon och alltid glad som en lärka. De förmögna, välklädda bondbarnen föraktade henne nog ibland. Men Lisa hade sina vänner ändå ibland kor och kalvar, får och grisar, och de bästa bärställena visste hon om, ty dem såg hon, när hon gick för att mjölka, och ingen kunde sjunga och drilla så vackert som hon, när hon körde korna i vall. Snart var Lisa vuxen och vacker som en majblomma. Och nu skulle hon äntligen få sig ett par nya skor, riktigt nya skor, ty byskomakaren hade tagit mått av henne till ett par sådana, och Lisa var nu hela femton år, så det var just på tiden, att hon blev lite hygglig om fötterna — sa' moran, där hon tjänte sommarpiga.
Men när skorna kom på, så voro de rent för små.