—Visst är jag hans dotter.
—Du behöver inte frukta redliga män. Vi äro inga fiender och stå färdiga att hjälpa dig. Du kan tala lika lugnt med oss, som vore vi dina egna bröder.
—Innan jarlen och Inge kommo, visste jag heller inte, att jag hade några fiender annat än på Folketuna.
—Menar du Folke Filbyter och hans söner?
—Vilka annars?
Bröderna stodo tysta i mörkret och Ingemund släppte tygeln. Slutligen sade han:
—Vi trodde, att Holmdis skulle gömma vänliga tankar för Folkesönerna.
—Jag heter Ulva. Hur långt ifrån äro ni, som inte ha hört om Holmdis? Min stackars syster blev bortsläpad till Folketuna med våld, och när hon hade fött Ingevald en son, dog hon och blev satt i hög.
Då de icke svarade henne något, frågade hon:
—Ha ni nu stigit åt sidan, så att jag kan rida vidare, efter ni blivit så tysta? Jag ser varken er eller stigen i mörkret, men hästen hittar.