Du ger aldrig mig några blommor.

ERNA.

Du har inte brutit benet.

HENRIK.

Vill du inbilla mig, att det är för benets skull?

ERNA.

Visst inte, det är för hela karlens skull! Han är en snäll pojke. Hade han varit här, skulle jag inte ha behöft sukta för tobak.

HENRIK.

Jaså! Du erkänner således — —

ERNA.