Tack, det vet jag nog, och jag litar på, att kamrern fortfarande vill ha mina affärer om hand.
KAMRERN.
Det är ju ingenting annat än min skyldighet som tjensteman i banken. Penningarne äro ju disponibla, och — —
LOUISE.
Låt oss icke tala om affärer nu. Jag måste tänka mig om, och sedan kommer jag till kamrern och rådgör — innan jag reser — —
KAMRERN.
När reser fröken Louise? Och hvart?
LOUISE.
Jag vet inte när … i morgon … eller om några dar. — — Till Paris.
KAMRERN.