»Du kan ju följa med mig nu.»
»Tack. I kväll har jag inte tid. Jag ska' ner i tryckeriet.»
»Nå så en annan kväll då. Gå bara dit upp och fråga efter mig.»
»Ja, det ska' jag göra. Adjö med dig så länge.»
»Adjö.»
När Wille en stund derefter steg in hos sin mor fann han henne sittande vid skrifbordet i salongen.
»Det tycks icke gå att få några elever i språk», sade hon och såg upp medan hon stödde händerna mot den öppna skrifbordslådan, der hon vändt upp och ned bland papperen. »Jag är för okänd och det fins för många, som ge lektioner. Men rysk literatur lär ju vara på modet här liksom i Paris. Jag skall se till att få öfversättningsarbete.»
»Det går inte. Det är inte nog med att kunna det främmande språket, man skall också kunna sitt eget.»
Hon smålog.
»Tror du icke jag kan det?»