ERNA.
Han är en mästare i att vrida knifven om i ett sår. Man tycker, man vill dö af smärta. Man börjar tro på sin makt att binda honom, trots hans egna försäkringar. Men man binder honom aldrig. Han är hal som en ål. Man må rispa honom så att blod kommer fram — man kan ändå inte hålla honom kvar!
LOUISE.
Har han — berättat — det der — för dig?
ERNA.
Hvilket?
LOUISE.
Som du talade om nyss — det der om henne — som han höll på att modellera?
ERNA.
Ja. Och jag har skäl att minnas det. Det var efter det, som jag gaf mig.