ALLAND
ser efter henne; sedan hon försvunnit säger han, lätt hänkastadt, men en smula nervöst.
Se der en kvinna som förstår att drapera sig — »i sin värdighets mantel», heter det visst. Går fram emot Louise, som står stilla, blek och med nedslagna ögon. Men hvad är det med er? Ni ser så underlig ut.
LOUISE.
Det är ingenting — — det — — går nog öfver — —
ALLAND
fattar hennes hand.
Säg. Hvad är det — Har fröken Walldén spelat donna Elvira? — Men se då på mig åtminstone! Hon slår upp ögonen. Eller har jag gjort er ondt på något sätt? Har jag sårat er?
LOUISE.
Om så vore — — hvad skulle ni bry er om det?