reser sig upp.
Förlåt mig. Det var inte min mening att pina dig. Jag trodde bara inte — —
LOUISE.
Hvad?
VIGGO.
Att du också kände dig främmande för mig.
LOUISE
sträcker ut sin hand efter honom.
Det gör jag inte, Viggo. Men jag kan inte tala om det. Jag tycker, du borde förstå mig ändå. Jag vill ingenting dölja för dig — — det fins ingenting att dölja. Jag skulle önska, att jag vore af glas, och att du kunde se allt, som rör sig inom mig — — allt det der, som jag har så svårt att profanera med ord.
VIGGO.