Det kan aldrig ske.
KAMRERN
reser sig upp och börjar gå af och an på golfvet, kämpande med sin rörelse; stannar så framför henne igen.
Är det — — med ansträngning — någon annan?
LOUISE.
Ja.
KAMRERN.
Då ber jag om förlåtelse — men — ja, blif inte ond — men — med ett förplågadt uttryck — kunde fröken Louise inte ha sparat mig dethär?
LOUISE.
Jag visste ju inte — och — — det är inte som kamrern tror. Jag kan inte tala om detta — — jag kan inte — det — det är så förfärligt — —