»Jag ber om förlåtelse! Men intelligenta menniskor emellan brukar det vara öfverflödigt. Som du vet inträffar det en gång hvar jubelfest att en ung man har en mor.—Jag tror, du kan ta saken med sinnesro.»
»He! Ja men—du har aldrig talat om hvar hon fans.»
»Nej, för jag skulle väl sitta i Grands grop och afhandla mina familjeangelägenheter.»
»Hon såg stilig ut», anmärkte den yngre af de två, eftertänksamt.
»Europas luft brukar föra det med sig.»
»Jag skulle nästan tro det.» Den nyanlände kråmade sig med sjelfkänsla, vek omsorgsfullt upp sin öfverrock och satte sig på chäslongen.
»Ja, men man skulle nästan inte tro det, när man ser hur spårlöst ditt sexveckors uppehåll i Paris gått förbi.»
»Es ist die alte Geschichte: räfven och rönnbären.—Men kan du vigga mig en tia ska' jag se till att ursäkta dig.»
»Inte ett öre! Vore min mamma inte så stilig skulle jag vigga af henne sjelf.»
»Hon ser ut som en spanjorska.»