FJERDE KAPITLET.
Framemot jul berättade William att han blifvit uppsagd och måste flytta strax på nyåret.
»Jag har plats här», sade modern. »Du kan få den dubletten der nere; den är icke uthyrd ännu.»
»Det vill jag inte», afbröt han kort. Inom sig kände han en rasande lust att antaga tillbudet. »Dessutom är den ju inte möblerad.»
I denna sista invändning bodde redan »Akkordens Aand».
»Det kan den bli.»
»Jag har inte råd att köpa möbler och jag vill inte att du gör något för min skull.»
Tonen lät afgjord och tvär och modern anade icke, att der just i denna forcerade tvärhet dolde sig en inre obeslutsamhet.
»Nå som du vill då.»—Och de talade icke vidare derom.
Med afseende på hur de skulle tillbringa julaftonen hade de haft ett par öfverläggningar. Hon hade frågat honom om han ville fira den hos henne; men han hade betänkt sig. Det hade en elak bismak af familjelif, tyckte han. Men för en gångs skull kunde det väl gå.