»Ni vill helst slippa?» sade William och flyttade sin stol några tum närmare. »Uppriktigt sagdt—det vill jag också.»
»Nå, det passar ju bra.»
Hon svepte schalen tätare omkring sig, lutade sig tillbaka i sitt hörn och fäste ögonen på honom med ett uttryck som om hon ville säga: nå! var så god! Underhåll mig nu.
»Hvad var det för en bok, ni läste i?»
Hon svarade icke, räckte honom blott boken, som han tog emot utan att vända sin blick ifrån henne.
»Ja, jag såg det för resten godt.»
»Hvarför frågar ni då?»
»För ro skull.»
»Kan ni inte finna på något roligare?»
»Ahjo kanske—få se.»