William skrattade. Der var något öppet och ogeneradt i hennes repliker, som verkade med hela omedelbarhetens friskhet.
»Jag visste tyvärr inte hvilken märkvärdighet ni var.»
»Inte?»
»Nej. Men jag hade ändå hört talas om er.»
»Af hvem?»
»Det säger jag inte.»
»Det kan också vara detsamma. Men hvad hade han sagt?»
»Att här—bland badortens sevärdheter—också fans ett par skånskor, 'som skorrade så snobbigt på rrr'».
»Det var herr Wahlberg», skrattade hon. William hade helt ovilkorligt kommit att härma Pelles ton.
»För resten vet jag ändå mer om er.»