- Pylades, utbrast prokonsuln i viskande ton, fattande tribunens arm, vad har hänt? Kommer jag för sent? Vad har man företagit mot Krysanteus?
- Lysande och ädle herre, ni kommer tvärtom för bittida …
- Fort, svara mig, lever han?
- Vår plan är i sista stunden fördröjd …
- Fördröjd? Vilken plan är fördröjd?
- Ammianus Marcellinus hör massans rop, förstår dess uppsåt, ilar till kyrkan, underrättar genom en diakon Petros …
- Förbannelse över dina långa omsvep! Jag begriper icke ett ord av vad du säger. Lever han ännu, frågar jag!
- Petros sände mig hit att skydda hans hus, jag kommer, medan hopen gör min av att storma det, en präst ledsagar mig, prästen talar till folket och lyckas åvägabringa underhandlingar, folket fordrar till en början de i huset varande kättarnes utlämnande, underhandlingen fortgår i detta ögonblick … och vi äro här för att till sista man försvara arkontens liv …
- Prisad vare min lyckliga stjärna! Den ädle Krysanteus!
- Ah! mumlade Pylades bleknande, jag börjar förstå …