- Karmides, du överdriver mina förtjänster, sade prokonsuln blygsamt.
- Nej, nej, jag överdriver icke. Du är homousian och homoiusian efter omständigheterna, du erkänner många gudar, en enda gud eller ingen, allteftersom förhållandena bjuda …
- Karmides, du strör rosor för mina fötter …
- Du är skarpsinnig, förutseende, förslagen, världserfaren, listig, verksam, outtröttlig, lugn och kallblodig …
- Håll, jag dignar under bördan av så många egenskaper, min vän. Öka dem icke, jag besvärjer dig! Lägg icke sten på börda, Karmides!
- Jag tror till och med, att du är tapper och har fältherreförmåga.
Eller vad säger du själv?
- Häri överensstämmer min övertygelse med din.
- Nå, vad fattas dig då, min Annæus, för att en gång vara ägare över din Karmides' och alla övriga romerska medborgares huvuden?
- Vad menar du?
- Att du, en patricier och Senekas ättelägg, med gammalt romerskt blod i dina ådror, bör kunna vinna samma lycka, som kommit söner av illyriska bönder och arabiska rövare till del.