* * * * *
ULF TUVESSON ensam, i djupa tankar
Rätt sällsamt! Ofta nog jag henne såg,
och vän och fager städs hon syntes mig,
dock tändes ingen åtrå i mitt hjärta.
Men när i dag i brudens hvita dräkt
hon höfviskt helsande mig handen gaf,
af vårens lust förnam jag som en fläkt,
och ijusa minnen stego ur sin graf — — —
blott för att inför hennes bild förblekna!
Så kände jag ej förr mitt sinne vekna,
jag, som dock lekt så mången kärlig lek
och pröfvat kvinnogunst och kvinnosvek.
— — — — —
En ann hon bidar under krans och slöja.
Men ödet synes böjdt att stå mig bi,
ty hennes brudgum dröjer. — Må han dröja! —
Hvem vet, törhända är hon redan fri! — —
ETT SÄLLSKAP BRÖLLOPSGÄSTER — riddare och damer — frdn Solö.
Herr Ulf sällar sig till dem.
EN DAM till herr Ulf.
Ett märkligt bröllop månde detta kallas, där efter brudgummen man skallgång går.
EN RIDDARE
Jag menar, att han hela saken glömt. Väl någonstäds i skog och mark han sitter och smider till en visa sina rim.
EN ANNAN RIDDARE
Och tror sig tids nog hinna hit till sängdags.