RAN
Nu tronar ledan pä din trötta läpp! Bland önskningar, som fåfängt storma hän mot alltets gräns, den evigt vikande, och söka spränga hvarje väsens lag du irrar maktlös kring liksom en fjäril, som hungrig fladdrar ifrån ört till ört rundt om en blomsterskål, af honung full, och i sin ifver icke skatten varsnar.
WALDEMAR
Så visa mig hvad jag ej själf kan se!
RAN
Ja, om din tanke af mitt tal kan tyglas.
En blomma spirar ur ditt väsens rot, och blomblad fem hon upp mot ljuset slår i färger klara, skiftande och mjuka. En vällukt strömmar ur dess bjärta kalk och sänker dig uti ett saligt rus så snart den trolska doften in du andas.
WALDEMAR
Hur nämns hon?