— Barn, sade hennes beskyddare, vill du lära dig räkna himmelens trappor?
Svaret blef en stum, glänsande blick, som ännu hade någonting kvar af stjärnan.
— Hvad vill du lära?
— Först himmelen, sedan jorden, svarade flickan med hela tvärsäkerheten hos den ålder, då man tror sig i stånd till allt, äfven att räkna stjärnorna.
Tullnären skrattade.
— Så, så, ingenting mer? Läsa och skrifva kan du, men hvad säger Petrus om räknekonsten?
Djäknen förmenade, att räknekonsten vore en stor lärdom för mången man, än mer för en flicka. Hagar skulle få börja med två gånger två.
— Får jag gå i skolan med gossarne? frågade flickan.
Tullnären upprepade Dordejs åtbörd med flata högra handen emot den vänstra. Djäknen svarade, att detta icke lät sig göra. I skolan lästes latin.