Presidenten betraktade småleende det rodnande barnet och behagade skämtsamt fråga, om hon också kunde djäknens latin.
— Till det minsta kan hon trojanska kriget. Hvad hette den karlen, Hagar, som skrifvit en bok om det där? Gilibus, tror jag.
— Virgilius.
— Så, du har läst Virgilius? — Och presidentens hand hvilade på skrinet, som låg öppet framför honom. I handen föll ett sammanviket papper, som han upptog och tyst genomläste.
»Nådens åhr 1626 den 8 Decembris undfingo i Kaskas torp af Nyby skattehemman i Karis socken gossen Ben-Oni och flickan Hagar, tvillingsbarn af okända föräldrar, thet heliga dopets sakrament genom underskrifven pastor i Ekenäs stad. Tillstädhes voro som vittnen konungens troman, ståthållaren i Åbo, vählbohrne herr Jöns Knutsson Kurck, öfverstelieutenanten välbohrne herr Åke Henricsson Tott, tullnären i Helsingfors, välachtade Lydikh Larsson, torparen ärlige och välfrejdade Thomas Kask sampt dygdesamma hustru Dorothea Johansdotter. Som intygas. Ekenäs then 10 Decembris samma åhr. Gud förhjelpe barnen till ett christeligt lefverne och en salig ändalycht. Amen.
Sigfridus Aronus,
Pastor.»
»Viljandes jag härmedh till ähro och åminnelse för the förnämlige herrar och kronones högtbetrodde män, som thessa barnens döpelse af christelig barmhertighet bevittnat, sanfärdelighen intyga, at herr Åke Henricsson hafver gunstigt uthlofvat gossebarnet Ben-Oni till sigh tagha och honom christeligen uppfödha till hans myndighe åhr, sampt at herr Jöns Knutsson likaledhes samma gunstiga benägenhet sigh påtagit vidkommande flickebarnet Hagar. Som skede förbemählte 8:de Decembris thersammastädhes. Gud Allsmächtig vedergälle the ädle herrar för fadherlig omvårdnad, at thesse barnen måga växa til hans nampns lofh, som them under märkeliga himmelens tecken födhas låtit. Datum ut supra.
Sigfridus Aronus.»
(Sigill.)
— Ekholt, sade presidenten eftersinnande, försegla åter detta skrin med dess innehåll, som ni och Thomson kunna attestera. Det skall förvaras i hofrättens archivum till gossens myndiga år. Skrif ett kvitto därtill åt förmyndarens ombud, Lydik Larsson. Jag håller för rådligast — fortfor han till tullnären — att dessa pretiosa nu intet försälja, medan det här och i Sverige är så ondt om reda penningar, utan låta vi därmed anstå till lägligare tid. Där förmyndaren gifver sitt samtycke till, vill jag taga flickan om händer. Hvad säger du därtill, barn?