— Och återvända med afskurna öron! utbrast den förolämpade brodern.
— Nej. Skaffa mig en karldräkt med lösskägg; jag har gjort mig underrättad om allt; jag skall följa dig som din tolk.
Dagen därefter hade guldets klang och böneskriftmästarens girighet åter banat en väg till den förtörnade storvesirens gemak. Besöket tycktes ej vara oväntadt och utföll mindre onådigt.
Efter de föreskrifna vördnadsbetygelserna täcktes sultanens förtroendeman fråga, om budbäraren var trött vid lifvet, när han än en gång vågade besvära de trognes beherskare.
Benjamin svarade, bugande pannan till golfvet, på svenska:
— Jag önskar i djupaste underdånighet, att de trognes beherskare och besynnerligen hans höge trotjenare måtte bekomma femtio goda rapp af ett bamburör under fotsulorna, efter jag hör, att det skall brukas så här i österlandet.
Tolken framträdde och uttydde denna underdåniga önskan på turkiska:
— Den stormäktige Ruben Zevis budbärare säger sig vilja öfverlämna åt eders excellens’ vishet att själf bestämma de villkor, som kunna göra förevarande ärende behagligt för de trognes beherskare.
— Hvad bjuder mig då den gamle kamelen där i sitt råtthål?
— Han bjuder, utom Kandia, kvitto på hela sin fordran hos framlidne sultan Ibrahim.