— Och jag tvår min själ i den levande vattukällan. Gå, olycklige tillbedjare av den babyloniska skökan, två dina händer i hennes orena blod! Jag går förut att bedja för dig.
— Fader... nej!... Jag behöver icke din förbön. Farväl!
— Och ändock vill jag bedja. Herren upplyse dig. Farväl!
En dörr öppnades och slöts åter till. Biskop Erik sjönk vanmäktig ned i vilstolen framför manuskriptet till den postilla, med vilken han skulle trösta så många själar. Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen hade segrat, fadern var tillintetgjord.
På lejon och huggormar skall du gå.
12. Brev från fröken Kerstin Fleming till
hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,
född Horn.
Strömsholm den 28 martis 1616.