ANACREON
SVETHICE REDDITUS
QUEM
Venia Ampliss. Facult. Philos. Ab.
p. p.
Mag. AXELIUS GABR. SJÖSTRÖM
Facult. Philos. Adjunctus E. O.
Et
GUSTAVUS ÅKERROOS
Stip. Publ. Aboêns.
In Auditorio Philos. die 31 Maji 1826
horis p.m. consvetis
Particula 2
ABOAE, typis Frenckellianis.
13. Till sig själf.
Dig, tjusande Kybebe
Sen han din kärlek gäckat,
På bergen Attis ropte,
Som det berättas, wansinnt;
Wid Klaros' källrand andra,
Knapt lagerkrönte Phoibos'
Drakelbölja druckit,
Förrn utom sig de skria.
Jag åter, ljuft berusad
Af drufwan och essencen,
Och af min älskarinna,
Will ock, will ändtlig rasa.
14. Till Kärleksguden,
Jag måst, jag måste älska:
Till älskog mante Eros;
Jag war nog obetänksam,
Och lydde ej dess maning.
Men han, firar tog han bågen,
Tog ock sitt gyllne koger,
Och bjöd mig på ett enwig.
På skuldrorna jag lyfte
Mitt pansar lik Achilleus,
Mig tog båd sköld och lansar,
Och kämpade mot Eros.
Han sköt; jag flydde undan.
När han ej några pilar
Mer egde qwar, i harmen
Han sköt sig sjelf, för pilen;
I midten af mitt hjerta
Han trängde: jag war slagen.
Förgäfwes bär jag skölden,
Hwad båta yttre wapen,
När striden står derinne?
15. Der sorglösa lifwet.
Ej bryr jag mig om Gyges,
De Sardiers rika konung,
Mig aldrig afund fängslat,
Ej furstars guld jag åtrår.
Mig lyster, att med oljor
Begjuta skägg och haka,
Mig lyster, att med rosor
Min tinning skönt bekransa.
Jag lefwer blott för dagen;
Ho wet, hwad sker i morgon?
Alltså, förrn himlen mulnar,
Så drick och håll dig rolig,
Ock offra åt Lyaios,
Att ej en krämpa kommer,
Och bjuder: "stopp! ej mera!"
16. Till sig sjelf.
Du sjunger Thebes strider,
En annan de Troianska,
Jag fältslag, dem jag tappat.
Ej rytteri mig slagit,
Ej fotfolk eller flotta:
En ny, helt annan krigshär,
En här af ögon war det.
17. Ófwer en Silfwerbägare.
Hos dig, du silfwerkonstnär,
Hephaistos, jag beställer
En rustning? nej, wisst icke;
Hwad bryr jag mig om krigen?
Gör en pokal, så rymlig,
Så djup du nånsin mäktar.
På den åt mig gravera
Ej några stjernebilder,
Ej Wagnen, ej Orion!
Hwad angå mig Pleiader,
Hwad angår mig Bootes?
Mig endast rankor bilda,
Och drufwor på sin stengel,
Och plockande Mainader!
Mig bilda ock en winpress,
Med gyllne tramparswenner,
Den tjusande Lyaios,
Och Eros och Bathyllos!
18. Öfwer densamma.
Gör mig du, behagens konstnär,
En pokal, åt wåren helgad,
Med den stund som åt oss bringar
Aldraförst de täcka rosor!
Och på glatta silfwerytan
Teckna af ett muntert dryckslag;
Lemna bort allt det som icke
Skickar sig för winets fester,
Hwar förfärlig mordhistorie!
Bilda heldre guden Bakchos,
Ättling utaf Zeus Kronion,
Och begärens drottning, Kypris,
I gelag med Bröllopsgudar!
Wapenlösa små Eroter
Gör, och leende Chariter
I en yfwig rankas skugga,
Rik på löf och rik på drufwor!
Bilda fagra swenner äfwen,
Och låt Phoibos för dem spela!
19. Man måste dricka.
Den swarta jorden dricker
Och träden dricka henne,
Och hafwet dricker floder,
Men solen dricker hafwet,
Och månen sjelfwa solen.
Hwad knoten I då, wänner,
Om äfwen jag will dricka?
20. Till en Flicka.
På Phrygiens kustberg fordom
Till sten Niobe byttes,
Och förr som swala kringflög
Pandions dotter, Prokne.
Jag wille bli en spegel,
Att städs du såge på mig,
Jag wille klädning blifwa,
Att ständigt bäras af dig.
Jag wille watten wara,
Att twä dig ren i badet,
Och balsam, goda flicka,
Att dofta ljuft omkring dig;
Och en corset för barmen,
En perla uppå halsen,
En sko jag wille blifwa,
Att af din fot helst trampas.
21. Till sig sjelf.
Gifwen åt mig, flickor, gifwen
En pokal till brädden rågad,
Ty af hettan genomglödgad
Jag numer med möda andas.
Gifwen ock Lyaios' blommor
Och hans kransar; jag will knyta
Dem om pannan, ty jag brinner.
Men den eld som kärlek upptändt
Stackars hjerta, hwarmed släcka?
22. Till Bathyllos.
Sätt dig ned, o min Bathyllos,
Här i skuggan! Skönt är trädet.
Och de späda löfwen darra
Uppå spenslig qwist för winden.
Och med sakta sorl i nejden
Källan till sig alla lockar.
Ho kan se och ej besöka
Sådan lustort? billigt frågas.
23, Till rikedomen.
Förmådde gyllne skatter
Åt menniskan ge lifwet,
Jag gömde dem med omsorg,
Att döden, när han kommer,
Må ta sin del och wandra.
Men då nu ingen dödlig
Kan åt sig köpa lifwet,
Hwi suckar jag förgäfwes?
Hwi höjer jag min klagan?
Är jag bestämd till döden,
Hwad kan mig guldet båta?
Man unne mig att dricka,
Att dricka ljufwa winet
I goda wänners samqwäm.
Och uppå mjuka bädden
Få Kypris' bragder öfwa.
24. Till sig sjelf.
Som jag är en dödlig boren,
Skapt att wandra lifwets bana,
Wet jag blott den tid som flyktat.
Wet ej kommande sekunder.
Lemnen mig i ro, bekymmer!
Jag med er har intet otaldt.
Förrn mig döden öfwerraskar,
Will jag skämta, le och dansa
Med den tjusande Lyaios.
25. Till sig sjelf.
När min pokal jag tömmer,
Bekymren slumra alla.
Hwad angå mig bekymren,
Hwad mödorna och qwalen?
Dö måst jag, mot min wilja.
Hwi då mitt lif förspela?
Friskt låt oss tömma bägarn,
Den åt Lyaios wigda!
Ty medan den wi tömme,
Bekymren slumra alla.
26. Till sig sjelf.
När hos mig Bakchos gästar,
Bekymren slumra alla;
Jag tror mig rik som Kroisos,
Och börjar grannt att qwäda;
Jag ligger murgrönkransad,
Och ler åt hela werlden:
Ställ till, slå i! Jag dricker!
Bär hit pokalen, gosse!
Jag ligger heldre rusig,
Än bäddad ned i grafwen.
27. Till Bakchos.
Kronions son, Lyaios,
Som alla griller jagar,
Så snart uti mitt sinne
Den tjusningsrike smygt sig,
Han lär mig genast dansa.
Tänk, hwad jag då har roligt,
Jag lustgelagens hjelte!
Men efter dans och sånger,
Undfägnar mig Kythere,
Och jag igen will dansa.
* * * * *