Ändringar i handskrift och korrektur av Strindberg.
[Sid. 5]. Över första kapitlet har handskriften först haft rubriken ”Mästaren”, som strukits med blyerts.
— rad. 9-10. Österskären. Hskr.: Huvudskär, på andra ställen Fiskeskär, mellan vilka titlar Strindberg tvekat. Slutligen bestämde han sig för den nuvarande Österskären och gav, då boken skulle sättas, telegrafisk order därom (från Falun 19. 9. 1890): ”Fiskeskär skall vara Österskären.” På ett ställe glömde han emellertid göra denna rättelse; [sid. 85], rad 5 står i tidigare upplagor omotiverat Fiskeskär.
[Sid. 9], rad. 20—21: stirrade endast uppmärksamt åt vindsidan. Hskr.: — — upp åt vindsidan; ”upp” tydligen struket för att undvika sammanställningen: uppmärksamt upp.
[Sid. 10], rad. 6—7: och skummet sprutade och fräste i solen rött, champagnefärgat. Hskr.: — — fräste solbelyst, rött champagnefärgat.
[Sid. 12], rad 32—[sid. 13], rad 11: störa sina intuitioner, på vilka han litade mera, höll tyst ner på det han antog vara skäret etc. Hskr.: — — vilka han litade mera på; omkastning för att undvika sammanställningen: mera på — ner på.
[Sid. 13], rad 6: misstankar började vakna. Hskr.: börja vakna; i omgivande satser impf.
[Sid. 20], rad. 7—8: han — — endast såg. Hskr.: sågo, felskrivning.
— rad. 13—15: bortkommen som om han efter en halv mansålders kamp uppåt mot förfining — — ramlat ner i fattigdom. Hskr.: — — ramlat ner igen i fattigdom; ”igen” antagligen struket av Strindberg, eftersom intendenten aldrig egentligen varit fattig.
[Sid. 29], rad. 1—2: kanske femtio fot högre än havsytan. Hskr.: kanske hundra meter etc.
— rad. 16—17: den jord, vid vilken han var bunden. Hskr.: — — bunden för evigt.
[Sid. 34], rad. 3—6: Det tillfälliga anfallet av fruktan, som framkallats av isolering, ensamhet och instängning med fiender — ty så betraktade han med skäl skärkarlarne — gav vika etc. Hskr.: Det tillfälliga anfall av fruktan som isolering, ensamhet och instängning med fiender — ty så betraktade han med skäl skärkarlarne — gav nu vika etc. Strindberg har antagligen först tänkt skriva ”framkallat”, men efter parentesen glömt verbet; ”nu” har han strukit, emedan ordet förekommer i följande koordinerade sats.
[Sid. 36], rad. 10—11: den [blåstången] blir leverbrun längre ner och slutligen röd vid botten. Hskr.: — — och slutligen mossgrön vid botten.
[Sid. 38], rad. 7—9: väntande in en lycklig slump, som leder rovet förbi nosen utan någon drift att tumma måfåt till sin fördel. Ändrat så i hskr. med blyerts från: — — att tumma slumpen till sin fördel.
[Sid. 41], rad. 23—26: en samklang av ljud: från reptilens första, svaga försök att yttra vreden genom väsning ända upp till musiken från människans harmoniska tonverktyg. Hskr.: — — musiken av människans harmoniska tonverktyg. Uppl. 1—6 har felaktigt ett komma efter ”musiken”.
[Sid. 43], rad 11: njutande dessa levande bilder av skapelsen. Hskr.: njutande av dessa levande bilder av skapelsen.
— rad. 15—16: en historierad skapelse. Hskr.: en historierad skapelsehistoria.
— rad 18: jordens bildningsserier. Hskr.: jordens bildningshistoria.
— rad 22: högre grader på kulturskalan. Ändrat så med blyerts i hskr. från: högre grader på kulturgrader.
— rad. 26—27: då tanken på himlen endast var en utbytt form av driften framåt. Ändrat så med blyerts i hskr. från: då tanken på himlen där endast var etc.
[Sid. 44], rad. 3—4: vilka ansetts ogenomträngliga. Hskr.: vilka trotts ogenomträngliga.
— rad. 27—32: Troende intet, emedan han sett allt förgås, allt återupptagas, alla statsformer prövade, hälsade med jubel vid mottagandet, kasserade inom några år, framburna igen såsom nya och ånyo hälsade som universalupptäckter, hade han till sist stannat vid det bestående såsom det enda påtagliga. Hskr. har punkt efter ”universalupptäckter” samt därefter: Till sist stannande vid det bestående såsom det enda påtagliga.
[Sid. 47], rad. 9—10: subordinerade, dem han endast meddelade sig med befallningsvis. Hskr.: subordinerade, som han endast etc. ”Som” förekommer både förut och efteråt i samma mening.
[Sid. 48], rad. 14—15: känslorna, såsom djurens lägre tankerudiment kallades. Hskr.: — — tänkerudiment.
[Sid. 49], rad. 12—16. Strindberg har här före nerskrivandet i marginalen med blyerts antecknat följande schema för texten: Könsimpulser. Fantasi. Vetenskaplig D:o. Brist på material. Getingen o. Samhället.
— rad. 28—30: känslorna, vilka skulle en gång läggas igen såsom sköldkörteln, vilken fallit ur bruket hos människan, men dock ännu kvarsatt på sin gamla plats. Hskr. har ursprungligen haft: — — men kvarsatt etc. Detta sedan med blyerts (av Strindberg) ändrat till: — — dock ännu kvarsatt. Den nuvarande formen: men dock ännu kvarsatt etc., troligen enligt korrekturändring.
[Sid. 52], rad 3: där ”mängden skulle göra’t”. Så hskr. efter blyertsändring av Strindberg. Ursprungligen skrivet: där mängden skulle göra det.
[Sid. 55], rad. 1—5. Före nerskrivningen har Strindberg i marginalen med blyerts skrivit följande schema för texten: Självbedrägeri. Självmedvetande. Känn dig själv. Lögn = dumhet. Ego = medelpunkt. Moral = självansvar. Gentemot kristendomen. Redan här uppgörelsen. Bredvid rad. 32—33 har Strindberg likaledes skrivit: Fina sinnen, nervositet.
[Sid. 62], rad 3: vilka. Hskr.: som. ”Som” förekommer förut i samma mening.
[Sid. 65], rad 25: som satt lik en bildstod. Hskr.: som satt som en bildstod.
[Sid. 73], rad 23: ett yttrande, som en ung präst fällt en natt, då man etc. Hskr.: — — en natt på ett horhus, då man.
— rad 25: Jag tror ej på Kristi guddom. Hskr.: Jag — i Kristi guddom.
[Sid. 78], rad 21: vilka. Hskr.: som. ”Som” förekommer förut i samma mening.
— rad. 23—25: mellan dessa svarta kuber stucko upp — — en otrolig mängd svarta vinbärsbuskar. ”Upp” är uteglömt i hskr.
[Sid. 88], rad. 28—31: Det nötta urverket skulle ligga ouppdraget en tid och låta fjädern sakna spänningen för att återhämta sina förslappade krafter. I hskr. är ”för” uteglömt.
— rad. 31—32: Umgänget med de lägre klasserna, vilka icke retade till tävlan. Hskr.: — — som icke retade till tävlan.
[Sid. 90], rad 13: då en gång gummans tänder skulle lossna. Hskr.: då en gång gummans tänder skulle lossna en gång. Strindberg har först skrivit: när gummans tänder skulle lossna en gång. Därpå har han strukit ”när” och inskrivit ”då en gång” men samtidigt glömt att stryka det först skrivna ”en gång”.
— rad 14: läpparne falla in, bilda en trubbig vinkel. Hskr.: — — bilda en konkav trubbig vinkel.
[Sid. 93], rad. 12—17: något medlidande — — kunde icke bliva tal om. I hskr. är ”om” uteglömt.
— rad. 28—30: denna kvinna, som han nu kände att han måste binda sig vid. Hskr.: — — binda vid sig.
[Sid. 101], rad. 15—16: kände detsamma, som han erfarit vid besök i en kvarn. Hskr.: kände samma som han erfarit etc. Då ”samma” slutar ett hskr:sblad kan även antagas att Strindberg uteglömt t. ex. ”sak” mellan ”samma” och ”som”, då han började på nytt blad.
[Sid. 107], rad. 22—23: förklara hela förloppet som något, vilket sade sig självt. Hskr.: — — som sade sig själv.
[Sid. 108], rad. 1—5: men att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och sin roll att vara en tacksam åhörare — — höll han vid. Hskr.: — — och hans roll att vara etc.
— rad 14: begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo. Hskr.: begagnande det åskådningsmaterial, som skären erbjödo.
[Sid. 120], rad. 28—29: om han ville nå sitt mål, och det ville han. Hskr.: om han ville sitt mål.
[Sid. 121], rad 16: lade band på sig. Hskr.: lag band på sig.
[Sid. 124], rad 7: saker, dem hon. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: saker, som hon. ”Som” förekommer förut i samma mening.
[Sid. 125], rad. 20—22: Hör nu på vågornas brus, såsom poeterna summariskt kalla denna symfoni av ljud. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — som poeterna summariskt kalla etc.
[Sid. 125], rad. 24—25: Ni hör först ett brus, som liknar det man förnimmer i ett maskinrum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Ni hör först ett brus, som liknar det man hör i ett maskinhus.
— rad. 27—28: det är de lättare mindre vattenpartierna, som sönderpiskas till skum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: det är de lättare mindre vattenpartiernas sönderpiskande till skum.
[Sid. 126], rad 1: en hålighet. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en bergshåla.
[Sid. 127], rad. 12—13: — Laxen är ju en fågel? — Ja visst, en riktig flyttfågel. Dessa två meningar har Strindberg inskrivit i hskr. med blyerts.
[Sid. 128], rad. 19—22: drivisarne kommo ännu norrifrån, där en ovanligt sträng vinter vid stränderna framkallat bottenfrysningar, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet. Hskr.: — — där en ovanligt sträng vinter framkallat bottenfrysningar vid stränderna, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet.
[Sid. 130], rad 7: en stor tjärborste jämte yxa, såg, spik. ”Jämte” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut haft semikolon efter ”tjärborste”.
— rad. 13—15: Sedan han uppställt ett lantmätarbräde på stativ och därpå ställt diopterlinjalen, grep han sig an. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — och därpå ställt diopterlinjalen sedan han icke mer behövt förstoringen, grep han sig an.
[Sid. 131], rad 22: kyrkogårdsfärg. Hskr.: körgårdsfärg.
— rad. 32—33: så var det icke brist på vilja. ”Det” saknas i hskr.
[Sid. 132], rad. 6—7: men mer behövdes ej, och det fordrades endast. Ändrat så med blyerts i hskr. från: och mer behövdes ej, och det fordrades endast.
— rad. 19—20: Med sina färgpytsar drog han nu opp en rusticerad sockel. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — en rustica-sockel.
[Sid. 134], rad. 28—29: kände huru hans jag växte, huru hjärncellerna grodde. Ändrat så med blyerts av Strindberg i hskr. från: kände sitt jag växa, huru hjärncellerna grodde.
[Sid. 135], rad. 12—16: Som han trodde sig bestämt veta, vad som nu komme att följa, lämnade han det avbrutna arbetet och städade undan sina manuskript, vilket göromål han just slutat, då han hörde kammarrådinnans steg i trappan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — vilket han just slutat, då han, som han kunnat förutspå, hörde kammarrådinnans steg i trappan.
— rad. 22—28: Intendenten var icke medicinare, men hade läst sig igenom elementerna av patologi och terapi — — och slutligen upprättat en terapi, som han brukade för sig själv. Han lovade därför att komma. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — som han brukade för sig själv, lovade att komma.
[Sid. 136], rad. 16—18: och antagit i hypnotismen en rent psykisk eller i diet och kroppsrörelser en vulgär, ofta skadlig mekanisk metod. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — mekanisk karaktär.
— rad 28: magsäcken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: ventrikeln.
— rad. 28—29: så framkallade desamma [de gamla läkemedlen]. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — detsamma.
[Sid. 137], rad. 10—11: hela fysiken med luktsinnet och smaken skulle resa sig. ”Och” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut har komma före och efter ”smaken”.
— rad. 17—18: en uppåtstigande skala av kylande, täckande, mjukande. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en uppåtstigande skala av mjukande, täckande, mjukande.
— rad. 29—30: när han nu såg sig i spegeln — — märkte han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: när han nu såg sig i spegeln — — såg han.
[Sid. 139], rad 29: för att befria sig från kvalen. ”Kvalen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 140], rad. 29—30: och som återgav i text den klassiska rutan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: och som återgav i text översatt med den klassiska rutan.
[Sid. 141], rad. 20—22: för att känna, huru den i oordning bragta hjärnan likasom lade sig till rätta igen och fortsatte sin växande, lidande gång. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — och fortsätta sin växande, lidande gång.
— rad 27: Så vaknade han och steg in i stugan igen. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Och han vaknade, steg in i stugan igen.
[Sid. 142], rad. 4—5: Flickan syntes göra en ansträngning att dölja okända lidanden, men drack. Hskr. ursprungligen: och drack; ”men” överskrivet med blyerts.
— rad 22: — Drifterna! Ja! ”Ja!” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 144], rad. 16—17: denna livlösa köttbild. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: denna livlösa stenbild.
[Sid. 145], rad. 15—16: ehuru det senare ännu var fallet med dem som levde i kvarlevor. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: såsom ännu var fallet med dem som likt flertalet levde i kvarlevor.
— rad. 17—20: sedan likväl forskningen uppdagat, att det mystiska [hos kvinnan] endast var oreda och det överhöga endast en diktsamling av den manliga driftens sammanpressade begär. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — det överhöga endast ett uttryck av den manliga driftens sammanpressade begär.
[Sid. 146], rad 26: vilken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: som. ”Som” förekommer senare i samma mening.
[Sid. 147], rad. 9—10: Nu vaknade hos honom hela mannaålderns oerhörda kärleksträngtan. Men när han såg etc. Ändrat så med blyerts i hskr., som förut endast haft komma efter ”kärleksträngtan”.
[Sid. 148], rad. 4—6: Hans känslor började få tankens kyliga färg och syntes vilja släcka hennes exaltation, så att hon avbröt honom. ”Och” inskrivet i hskr. med blyerts (komma saknas).
[Sid. 149], rad 17: hopsmältas. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: amalgameras.
— rad. 18—19: grep han nu ögonblicket. ”Han” inskrivet med blyerts i hskr.
— rad 28: — Deras hat kan förvända synen på dem! Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — Deras hat kan förblinda dem!
[Sid. 150], rad. 4—5: Därpå invände hon skrattande: Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Därpå skrattade hon och sade:
[Sid. 151], rad. 4—9: ett stort lugn över att vara intagen i en liten krets, där gemensamma intressen sammanhöllo till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv inför dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medföra. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: ett stort lugn att vara intagen i en liten association, där gemensamma intressen sammanhöll till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv av dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medför.
[Sid. 152], rad 7: medan samtalet nu etc. Hskr.: medan nu samtalet.
[Sid. 153], rad 10: en framskjutande buktig klippvägg. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en framskjutande konkav klippvägg.
— rad. 17—18: betraktade den framträdande mannen med skrämda — — blickar. ”Mannen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 153], rad 24: månen hängde blek i första kvarteret. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: månen satt blek och omärklig i första kvarteret.
[Sid. 154], rad. 10—11: Saken hade redan fått en betänklig vändning, och intendenten tillgrep all sin konst. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Saken hade redan tagit en betänklig vändning och intendenten använde all sin konst.
[Sid. 157], rad. 1—2: så att han nu stod ensam. ”Nu” saknas i hskr.
[Sid. 161], rad 12: Han njöt en stund av denna sinnenas vakna vila. Hskr.: — — av detta sinnenas vakna vila.
[Sid. 163], rad 20: att det självt [havet]. Hskr.: att det själv.
[Sid. 164], rad. 8—10: Här — — överlämnade han sina tankar åt deras fria lopp. Hskr.: — — överlämnade han åt sina tankar deras fria lopp.
[Sid. 174], rad 7: så löpa alla i kapp. Hskr.: löper. Likaså följande rader 8—9 i hskr.: själva arbetarne på kapellet har lupit från. Då emellertid på övriga ställen i detta stycke handskriften har regelbundna plurala verbformer kan antagas att Strindberg här gjort rättelse i korr.
[Sid. 175], rad 31: Att hon hatade honom, det kände och insåg han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — det kände han och insåg.
[Sid. 176], rad. 5—6: en maktkamp, som var oberättigad, då det gällde för honom en seger över det oförnuftiga. Hskr.: — — då det gällde för henne en seger över det förnuftiga.
— rad. 22—23: lögner, dem vetenskapen icke vågat rubba, som etc. Ändrat så med blyerts i hskr. från: lögner, som vetenskapen icke vågat rubba, som etc.
[Sid. 177], rad 32: vilken han måst stoppa undan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: vilken han måst lägga bort.
[Sid. 178], rad 28: ni pröva. Hskr.: ni prövar. Men två rader nedanför har hskr.: ni äro.
[Sid. 185], rad 9: och hon tycktes. ”Hon” saknas i hskr.
[Sid. 186], rad. 20—21: den gav honom sista ordet och ett övertag, som icke var honom unnat. ”Ett” saknas i hskr.: den gav honom övertag, etc.
[Sid. 189], rad. 1—3: Har herr Ohlsson sett eller misstänkt, att det inte hänger rätt tillsammans nere hos Vestmans? Hskr.: att det står rätt till nere hos Vestmans? Uppl. 1—6: att det hänger rätt tillsammans. Frånvaron av ”inte” i hskr. beror tydligen på en felskrivning.
[Sid. 194], rad. 4—5: och arbetarne sutto inne i stugorna och bjödo på brännvin. Det sista ”och” saknas i hskr., som i stället har komma efter ”stugorna”.
[Sid. 196], rad. 14—15: om A är större än B, och C är lika stor som A, så är också C större än B. I hskr. är det sista ”C” uteglömt, och dessutom felaktigt ”A” i stället för ”B”: — — så är också större än A.
— rad 21: Efter det nuvarande slutet på meningen har hskr.: All denna sentimentalitet, som härrörde från otillfredsställda drifter. Denna mening återfinnes nu å rad. 30—31. Antagligen korr.-ändring av Strindberg.
[Sid. 199], rad. 19—20: skulle förfalska hans släktledning för alla kommande tider. Hskr.: — — för att alla kommande tider.
[Sid. 203], rad 33: Pengarne förvandlades straxt i kaffe. Hskr.: Pengarne förvandlades genast i kaffe.
[Sid. 204], rad. 9—10: klockan åtta på samma dags afton. Ändrat så med blyerts i hskr. från: klockan åtta om samma dags afton.
— rad 20: vilken. Hskr.: som. ”Som” förekommer förut i samma mening.
[Sid. 205], rad. 17—18: stannande. Hskr.: stadnande.
[Sid. 207], rad. 18—19: och för att han av posen skulle kunna veta. Hskr.: och emedan han av posen skulle kunna veta.
[Sid. 212], rad. 9—10: på samma gång underhållande hoppet att icke allt var slut. Hskr.: på samma gång underhållande hoppet om att icke allt var slut.
[Sid. 215], rad. 2—4: märkte, att med den tilltagande aktning, han vann hos sällskapet för sitt affabla sätt, förlorade han all aktning för sig själv. Hskr.: — — sitt affabla sätt, han förlorade all aktning för sig själv.
[Sid. 219], rad. 31—32: om ock deras [fiendernas] andar aldrig kunde inträda i kontakt med hans. ”Med hans” saknas i hskr.
[Sid. 220], rad. 18—21: Sedan han vandrat — — återvände han till sin stuga och tände ljus och lampor i sina två rum samt öppnade dörrarne till förstugan och avlägsnade etc. ”Samt” saknas i hskr., som har punkt efter ”rum” och börjar ny mening med ”öppnade”.
[Sid. 222], rad. 8—10: deras höstarbete var slut; tystnaden hade åter inbrutit, och handelsboden var stängd. Hskr.: deras höstarbete var slut och tystnaden hade åter inbrutit och handelsboden var stängd.
[Sid. 223], rad 2: kväveoxidulen. Hskr.: kvävoxidulen.
[Sid. 234], rad 33—[sid. 235], rad 1: yttrande. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: yttrade.
[Sid. 237], rad 15: Intendenten hörde på med stor uppmärksamhet. ”På” inskrivet med blyerts i hskr.
— rad 27: tillbaka. Hskr. har på detta ställe i två ord: till baka, men rad 29 i ett ord: tillbaka.
[Sid. 238], rad 20: Nej, inte Jesus! Hskr.: Nej, för fan, inte Jesus.
— rad 21: Det är ett påfund. Hskr.: Det är ett elakt påfund.
— rad 25: lösaktiga kvinnor. Hskr.: horor.
[Sid. 240], rad. 2—3: föremål av underlig form. Hskr.: föremål av sällsam form.
— rad 25: han ägde ingenting att göra opp eld med. Hskr.: han ägde ingen ting etc.